Stämningstext - Catara
Ellisade satte sig käpprätt upp i sängen och drog häftigt efter andan, det var mörkt och svalt i kammaren och hon sökte panikslaget efter något bekant att fästa blicken på. Dörren till pigkammaren blev hennes fasta punkt och om hon lyssnade kunde hon till och med höra sin pigas jämna andetag därinifrån. Hon satte ner sina fötter på det kalla stengolvet och rös. När hon äntligen lugnat sin andhämtning så reste hon sig och smög sig fram emot dörren. Vakten utanför sov lika djupt som pigan och det var inga problem att smita ut men så var det knappast första gången hon försökte sig på det heller. Med den tunna sidenkappan runt sig skyndade hon sig igenom de mörka korridorerna mot en av de östra balkongerna. Nattluften svepte emot henne och gjorde henne klarvaken. Hon suckade lättat och kunde nästan känna hur nattbrisen drog bort resterna av mardrömmen ur hennes svettiga, tunga hår.
Ellisade lät blicken svepa ut över det sovande landskapet, om något glas solen stiga över Catara och människor skulle röra sig över ängarna, från byn och emot odlingarna där de skulle arbeta och retas, leva och dö. De var små som dockor härifrån och hon hade sett dem alla dagar så länge hon kunde minnas. Hon lutade huvudet emot stenväggen och blundade, hon lät havsluften fylla henne och hon kände hur sömnigheten hann ikapp och gjorde henne lugn och trött. Snart skulle hon lämna Berinnhuset och flytta till ett annat lordskap och ett annat hus. Snart skulle lilla Lady Ellisade Berinn vara Lady Ellisade Etranne och ingenting skulle vara sig likt. Snart skulle allting vara över och allt börja på nytt. Men inte än. Än var det natt i Catara.